Världens bästa ungar fyller 3 år idag! Det firar vi på leklandet i Trelleborg med VÄRLDENS BÄSTA mormor, farmor, farfar o farbror Alex! 

3 år!

Allmänt 3 kommentarer


Världens bästa ungar fyller 3 år idag! Det firar vi på leklandet i Trelleborg med VÄRLDENS BÄSTA mormor, farmor, farfar o farbror Alex! 
 
Det är alltså snart dags för tvillingarnas 3-års dag! Kan knappt fatta att det redan gått tre år! 

På deras födelsedag önskar dom sig hallon, blåbär, vinbär och godis! Leksaker? "Nej mamma vi vill ha bär, och ingen Barbie!"

Är sällan inne och skriver, men blir nån uppdatering lite då o då :) Vi har det bra här ute på landet iaf, katt har vi skaffat, vilket jag aldrig någonsin trodde att jag skulle ha igen, men vad gör man inte för barnen ;)
Melissa och Isabella trivs hur bra som helst här, bättre boende kan jag inte ens tänka mig. Det är perfekt, dom har gigantisk yta att leka på och springer ut och in som dom känner för.
Det enda som känns "sorgligt" är ju att deras biologiska pappa aldrig träffat dom och kommer aldrig finnas i deras liv (inte det som är sorgligt), den enda pappan dom känner till är ju mitt ex, hade vi bott kvar så hade dom fortfarande haft sin pappa, nu träffas dom inte, dom undrar såklart varför och det är inte det lättaste att förklara för två 3-åringar. På något vis tycker jag synd om dom, att dom aldrig kommer ha en pappa.. Det är ju inte hela världen men klart att man tänker på det ibland.
... Kvällstankar..
(Dock publiceras detta inlägg på morgonen...)

Snart tre år sen...

Allmänt 8 kommentarer
 
Det är alltså snart dags för tvillingarnas 3-års dag! Kan knappt fatta att det redan gått tre år! 

På deras födelsedag önskar dom sig hallon, blåbär, vinbär och godis! Leksaker? "Nej mamma vi vill ha bär, och ingen Barbie!"

Är sällan inne och skriver, men blir nån uppdatering lite då o då :) Vi har det bra här ute på landet iaf, katt har vi skaffat, vilket jag aldrig någonsin trodde att jag skulle ha igen, men vad gör man inte för barnen ;)
Melissa och Isabella trivs hur bra som helst här, bättre boende kan jag inte ens tänka mig. Det är perfekt, dom har gigantisk yta att leka på och springer ut och in som dom känner för.
Det enda som känns "sorgligt" är ju att deras biologiska pappa aldrig träffat dom och kommer aldrig finnas i deras liv (inte det som är sorgligt), den enda pappan dom känner till är ju mitt ex, hade vi bott kvar så hade dom fortfarande haft sin pappa, nu träffas dom inte, dom undrar såklart varför och det är inte det lättaste att förklara för två 3-åringar. På något vis tycker jag synd om dom, att dom aldrig kommer ha en pappa.. Det är ju inte hela världen men klart att man tänker på det ibland.
... Kvällstankar..
(Dock publiceras detta inlägg på morgonen...)