Ensamstående tvillingmamma

v 9

V 11+5 fick jag tid för första ultraljudet på smvc. Där skulle dom se vad för sorts tvillinggraviditet det var och hur dom skulle "behandla" den.
Det var ganska pirrigt, med tanke på att jag fick veta det så tidigt så tänkte jag hela tiden att en av dom inte klarat sig, eller att det var något fel dom..

Men allt såg ju bra ut och man kunde se hur dom rörde på sig. Dom låg tätt tätt tillsammans.
Först trodde dom att dom låg tillsammans, utan skiljevägg.
Men efter mycket letande så hittade hon en mycket tunn, knappt synlig skiljevägg.
Så dom låg alltså i varsin säck men med gemensam yttre säck. Nästan så jag behöver googla, heter det verkligen säck? haha..
Dom hade även en gemensam moderkaka.
Vilket tydde på att dom var enäggstvillingar.
Efter att ha konstaterat det så talade dom om för mig hur mina besök skulle se ut dom kommande veckorna.


Första ul v 11+5

v 17+4

Jag mådde hyffsat bra under dom kommande veckorna, det var dom första veckorna jag mådde illa bara.
I v 18 var det dags för ännu ett ultraljud, alltså rutin ultraljudet.
Min pappa var med mig på det.
Det var även det ultraljudet då jag fick veta att jag väntade flickor♥

v 15-16

Efter v 18 var det dags att gå på tillväxtul varannan vecka, bara för att det var enäggs.
Varje gång var jag lika rädd att något skulle vara fel!
I v 18 blev jag sjukskriven i en månad efter att ha haft prematura sammandragningar ett tag.
Läkaren vågade inte riskera nånting. Jag var lite emot det för jag hade ingen ork att bara sitta hemma och ta det lugnt. Men för bebisarnas skull fick jag ju göra det.

v 19, med världens vitaste mage!

Fyra veckor efter min sjukskrivning fick jag onda sammandragningar igen.
Jag blev inlagd på bb och fick ligga där i två dygn. För att dom skulle kunna hålla koll på det.
Läkarna ville då sjukskriva mig på heltid. Vilket jag inte gick med på.
Halvtid fick det bli, men inte mer än så. Efter många om och men och efter att jag lovat att minsta lilla så skulle jag åka in, så gick läkaren med på halvtid.

Jag hade väldigt mycket onda sammandragningar och ofta fick jag stanna upp för att jag kunde inte röra mig.

v 24

Förutom sammandragningar konstant så mådde jag ganska bra.
Synd att klaga liksom!

Jag fick besvär med mina handleder, fick gå till nån på sjukhuset och få stöd för handlederna. Det
hette något och var något man kunde få när man var gravid. Ont som fanken gjorde det iallafall. Ibland så ont att jag inte kunde sova.

v 28

När jag kommit till v 29-30 blev det värre.
Jag fick klåda, och fy fan vilken klåda.
Och sammandragningarna blev inte mindre. Jag fick åka in och ut hela tiden kändes det som.
Fick sprutor som skulle stoppa värkarna, bricanyl?, aldrig mer, ja nej det blir ju aldrig mer, men fy vad hemskt det var. Efter att ha fått dom sprutorna så trodde jag att jag skulle dö. Fick hjärtklappning till tusen!

Klådan fick ett namn. Hepatos. Jag kunde inte sova längre. På nätterna så satt jag i duschen med kallt vatten. Hade blöta handdukar på benen, in och ut ur duschen, så höll jag på tills jag var så slut att jag somnade av utmattning.
Jag kliade så mycket att kliandet övergick till att riva sönder huden. Jag har fortfarande ärr efter det.
Mina levervärden var inte bra och gallsyrorna ökade.
Jag fick gå på kontroller varje vecka, blodprov och ctg.
Fick flera olika sorters tabletter som skulle minska klådan och ge bättre levervärden och minska gallsyrorna.
Det hjälpte inte.
Ingenting hjälpte.
Jag grät varje natt och ville bara bli av med klådan.
I v 34 orkade jag inte jobba mer, då tog klådan över, då fick den bestämma.
Jag träffade läkare som sjukskrev mig på heltid.
"Det var på tiden" sa dom.

v 32

Melissa hade legat i säte sedan v 20 och ändrade inte läge, så i v 35 bestämdes datum för snitt.
Då tog dom även hänsyn till att levervärdena inte blev bättre och att gallsyrorna var så pass höga att det kunde bli en risk för barnen.
20 september 0700 skulle jag infinna mig på förlossningen.
V 37.